You’ve never seen the lonely me at all
med Pauline Boudry och Renate Lorenz, Anna Daučíková, Mi Kafchin, Mária Takács, Mima Simić och Marta Šušak, Ines Lukač, Teri Szűcs och Maja Pan, Valentina Iancu

1 februari – 3 mars 2019, Skånes konstförening
 

Program:

Kinship
Fredagen den 22 februari, kl 18:00: Mima Simic och Marta Šušak, performanceföreläsning
Fredagen den 22 februari, kl 19:30: Teri Szűcs och Maja Pan, performanceföreläsning
Lördagen den 23 februari, kl 18:00: Filmvisning och samtal med regissören Mária Takács
 
Futures
Fredagen den 1 mars, kl 18:00: Ines Lukač, performanceföreläsning
Fredagen den 1 mars, kl 19:30: Samtal med Valentina Iancu
 
You’ve never seen the lonely me at all tar upp ett queert sökande efter likheter och frändskap ur ett Central- och Östeuropeiskt perspektiv. Utställningen med tillhörande program tar upp personliga referenser till en frånvarande historia, hur den påverkar och former våra kroppar, för att hitta sätt att arkivera och behålla erfarenheter och samhörighet när de konfronteras av tider av oro.
 
Vad existerade i mitt ställe, innan min födelse? Jag har ett tidigt minne av en queer kvinnas ansikte från min barndom. Butch skulle jag kalla henne, idag. Hon var en vän till min mamma och kände sannolikt en obesvarad kärlek till henne i hemlighet. Det är svårt att säga hur, men Claudia såg inte ut som andra på något sätt. Hon stod ut från mängden i sin byxdress, hennes bakåtkammade hår, en ovanlig skönhet utöver vad man annars kunde se på gatorna på den tiden. Hon dog av att dricka för mycket, berättade min mamma för mig senare, ett eller två år efter att vi lämnade provinsstaden och flyttade till huvudstaden. Hon blev kvar för att vandra ensam på gatorna utan mitt skratt.
 
Den lilla mängd historia som jag kan hitta i mina ben och formen av min kropp är fylld med glöd och melodrama om ensamhet, färgad av en östeuropeisk mystik. Jag står ensam, men inte ensam, tittar ut inifrån mitt eget narrativ på kvinnornas berättelser som föregick mig. Att uppfinna en slags herstory från det kalla krigets mekanik och tidens flyktiga former. Något i min kropp letar efter referenser och likheter i alla fyra kardinalpunkterna. Min blick är genomträngande, min kropp har tagit sig genom stormar och förändringar, men den enda historia som jag minns som min är den om Claudias leende.
 
You’ve never seen the lonely me at all kommer ur detta: från ett personligt sökande. Ett behov av att skapa en egen kropp, att bo i närheten av personer som framkallar, symboliserar eller representerar historier har liknande referenser som mina egna. Referenser till platser, kropp eller formuleringar. Likheter med att röra sig, och leta efter något nytt i någon annans strukturer. Att vara ensam, fortfarande, inne i de övergripande berättelserna om någons förflutna.
 
Pauline Boudry och Renate Lorenzs Silent är det verk som länkar You’ve never seen the lonely me at all till resten av världen. Utställningen börjar med att berätta en historia om kvinnor som migrerar, om deras närvaro på de nya platserna de väljer (eller var?). I bakgrunden av en kanoniserad historia agerar de performativa monument i platser av kaos. Minnet, återskapandet och närvaron av kropp är huvudämnena i Anna Daučíkovás videoverk Portrait of a Woman with Institution – portrait of Muda Mathis and Sus Zvick with Zweisamkei, från 2011. Daučíková undersöker känslomässigt två fundamentala figurer för samtida performancekonst och diskuterar en institution av samhörighet. Mi Kafchins teckningar och installation erbjuder en glimt av en komplex resa av ensamhet, förlust, övergång och sökandet efter sin plats, med mystiska och ironiska vändningar.
 
Dessutom kommer filmen Secret Lives, regisserad av Mária Takács och skapad från intervjuer genomförda tillsammans med författaren och aktivisten Anna Borgos, att visas i utställningsrummet, som hänvisar till arbetet med att bevara historia och frändskap.
You’ve never seen the lonely me at all kommer även att innehålla föreläsningar av Mima Simić och Marta Šušak (aktivister och konstnärer), av Ines Lukač (forskare, transfeministisk aktivist och performancekonstnär), en filmvisning och samtal med regissören Mária Takács, en performanceföreläsning av Teri Szűcs och Maja Pan (författare och forskare) samt ett tal av Valentina Iancu (curator och aktivist).
 
Curator: Simona Dumitriu
 
Separata event kommer att dyka upp för Kinship och Futures.
Bilden är en stillbild från Anna Daučíková’s videoverk.
Titeln kommer från Without you I’m nothing av Placebo, 1998.