The appearance and disappearance of futures and pasts
C. Grace Chang and Johan Lundin

22 mars – 21 april

Under arbetet med The appearance and disappearance of futures and pasts har det curatoriella arbetet bestått i att försöka ta sig djupare in i betydelsen av en samling ord, genom att granska och diskutera deras innebörd: överlagring, nedsänkning, science fiction, hjärnans lekfullhet, andra dimensioner, samhället, världens ände – entropi, kontroll, fantasi. Ord i en värld där system förbjuder, fördröjer eller misstolkar entropi genom kontroll. Kroppar och de olika historier och referenser de bär på verkar och försvinner från allmänhetens blickar genom infall från nationer och deras omnipotenta maktstrategier. En del kroppar, dock inte alla, blir till utrymmen för friktion, där både framtiden och det förflutna hanteras simultant. Men hur kan man förstå ett varande och placera sig själv i en viss fantasi av en framtid och sedan gå tillbaka i historien? Det smärtar att försöka föra de två världarna samman.
Hur kan en kropp bli symbolisk, plurivocal och fantastisk till den punkt där den får kontroll över sin egen erfarenhet, där den blir till myten av sig själv? Hur kan sedan virtual reality (VR), eller ljud, erfarenheten av förmedlande anslutningar, bli en del av denna mytologi? Vad betyder det att kunna ha kroppen framför dina egna ögon, att uppleva den med din egen hjärna genom VR-teknologi, som spelar med och utforskar våra uppfattningar om intimitet och distans?
Virtual reality är på många sätt fortfarande ett futuristiskt spelverktyg för välbärgade spelare. I science fiction-filmer associeras det nästan alltid med att fly från en otillfredsställande framtid till en annan plats. Inom samtidskonsten efterliknas den nästan alltid med samma blockbuster Sci-Fi-metod. Ändå finns det en outnyttjad, radikal kraft i VR som börjar komma fram. Tekniken och mediet kan användas för att reflektera över flera identiteter, kroppslig frigörelse och en upphöjd närvaro.

Måhända de två installationerna som visas i galleriet skapar en viss kontrast. C. Grace Changs arbete baseras på hennes gestaltning inom en dekolonial diskurs. Hon är intresserad av att återvända blicken – the gaze –, att kontrollera det gemensamma utrymmet och har vägran som utgångspunkt i sitt arbete. Genom att hantera lager av koder som är läsbara endast för de som har blivit exkluderade genom sammankopplade system av förtryck, så som den asiatiska amerikanska queer communityn i Changs fall, visar hon att jaget aldrig står utan makt. Det finns alltid ett visst förtryck synligt endast för dem som befinner sig inuti, och som möjliggör fantasier om föreställningar och upplevelser av framtiden. Changs arbete förflyttar publiken till en annan värld där koder och tecken blir ogenomträngliga för den hegemoniska vita blicken.

Johan Lundins presentation av Gallery Extra på Skånes konstförening introducerar multiplicitet och till viss del osäkerhet som sätt att uttrycka sig. Hens arbete både som och med Gallery Extra är också relaterat till kontroll, till situationer där flera subjektiviteter kommer samman för att leda den konstnärliga processen och (själv)representationen inom olika institutionella och offentliga kontexter. Plurivocaliteten av Gallery Extra är samtidigt kopplad till att queera monument, att leda blicken bortom det binära, och till olika, samexisterande föreställningar av kön. Budskapet är tydligt, genom en blandning av fiktion och verklighet: vi har alltid varit här.

Slutligen är Room to Listen en plats för vila och kontemplation inom oroligheter, inom kaotiska ljudreferenser, där soniska strukturer förs samman som mystiska, politiska och livsförändrande.

 

C. Grace Chang är en Kinesisk/Koreansk Amerikansk konstnär som bor och arbetar i Malmö. Hon blandar Virtual Reality, performance och installation for att utforska teman kring diaspora, de-kolonialitet och spänningen mellan det hyper synliga och det osynliga som åläggs people of color. 2018 gjorde Grace konstnärlig forskning kring Asiatiska diasporor och visuella kulturer som motstånd vid Lunds Universitet.

Johan Lundin, född 1988 i Lund, Sverige, är en konstnär som producerar performance, installation och video. Performativiteten och den publika interaktiviteten kan förstås genom att relatera till begreppet dans som att gå in i en roll, anta upp ett uppdrag eller en karaktär. Ett tillvägagångssätt kommuniceras av förståelsen att platser alltid kan förstås genom den karaktär som agerar på en plats, lever på en plats, sätter liv och karaktär till platsen eller dansar där. Detta möjliggör att genom dans förstärka en plats, se platsen som något annat, relatera till platsen på alternativa sätt eller att få platsen att totalt försvinna.

 

Curatorer: Simona Dumitriu & Tawanda Appiah

Teknisk konsultation och installation: Linus Svensson 

Tack till: Boost Helsingborg