Per Teljer och Claudia Reinhardt

Gemensamma nämnare för Per Teljers verk “Solidarity Lost” och Claudia Reinhards “No Place Like Home” är identitet och ursprung.

Sonen i Teljers verk känner sig obekväm i sitt ursprung i en arbetarfamilj och visar en stark ovilja att försonas med sin far. Claudia Reinhardts självbiografiska historia handlar om det motsatta, en vilja att göra upp med sin uppväxt och ursprung. Precis som sonen i Teljers film känner inte heller hon sig längre hemma i sin uppväxtmiljö.

Vidare så skiljer sig både Teljers och Reinhards verk från deras tidigare arbeten. I Teljers tidigare filmer har konflikterna gestaltats mycket mer våldsamt och brutalt. Reinhardts ”No Place Like Home” skiljer sig markant från många av hennes tidigare arbeten i det att personerna som beskrivs lyser med sin totala frånvaro. Vi får här endast dokumentation av miljöerna där historien utspelas.

Per Teljer: “Som det nu var / Solidarity Lost”

Händelseförloppet utspelar sig under 80 minuter på ett äldreboende där Elis tillbringar sina sista år i livet i en molande ensamhet. De få ljuspunkterna i tillvaron består av mat och kaffepauser i samlingsrummet samt de återkommande bussresorna till kyrkans lördagsbingo. Resten av tiden spenderar Elis i sitt rum där han antingen ligger och vilar på sängen,  rör sig planlöst omkring på jakt efter damm på möblerna eller betraktar de få familjefotografierna som står på byrån.

När vi som betraktare träder in i handlingen är det en sen eftermiddag i oktober och allt flyter på som vanligt i Elis tillvaro. Plötsligt och oväntat dyker Elis son, Jerker upp. Far och son har inte sett varandra på över sju års tid ochredan då var relationen kylig och distanserad. Elis är en övertygad socialist av den gamla stammen medan Jerker, nu en vällyckad affärsman har valt att gå kapitalets ärende. Under filmens gång följer vi deras sista avmätta försök att respektera och närma sig varandra innan det är för sent.

Claudia Reinhardt: ” No Place Like Home”

På grund av bristen på fotografier från sin barndom så började Claudia Reinhardt att fotografera de platser och miljöer som var viktiga då hon var liten. Platser som fortfarande väcker starka känslor och minnen; Huset, daghemmet, skolan och kyrkogården…

I arbetet med de här fotografierna återupplevdes det förflutna och känslorna hon hade som barn och tonåring. Historier om familj, systrar, mormor och andra i hennes stad. Berättelsen i verket handlar om en vanlig flicka i en småstad i södra Tyskland. Även bilderna visar typiska sydtyska småstadsmiljöer, och det är i dessa vanliga miljöer och berättelser som Reinhardt undersöker hur personlighet och individ utvecklas. Ur denna subjektiva vinkel gör hon ett uttalande om historien och landet. “No Place like Home” handlar om identitet. En identitet vi inte valjer själva utan tilldelades och som för alltid kommer att vara en del av vårt förflutna och vår historia.

Fotoserien och boken “No Place like Home” (Verbrecher Verlag) gjordes 2005. Videon gjordens 2007.

www.claudia-reinhardt.de

Båda konstnärna bor och är verksamma i Berlin.