Ingenting ovanligt: Fyra filmer av Peter Weiss
Ingenting ovanligt: Fyra filmer av Peter Weiss
19-21
Fri entré
Program:
Filmen “Ingenting ovanligt” är en experimentell betraktelse av femtiotalets vardag inspelad på uppdrag av Försäkringsbolagens upplysningstjänst i syfte att få fler att teckna försäkringar. I filmen får vi ta del av olika situationer där människor eller föremål förolyckas. Filmens ljudbild består av en sorts konkret musik hämtad från en maskinell tillvaro – en automatisering eller robotisering i handhavandet av livet. Filmens kritik mot samtidens överdrivna tro på en teknologisk rationalism är tydlig, liksom i Weiss sista film “Bag de ens facader” (1961).
Enligt lag, 20 min, 1957
I filmen “Enligt lag” från 1957 ger Weiss en nära inblick i vardagen för ett antal manliga interner på ett ungdomsfängelse i Uppsala. Upplevelser av klaustrofobi, alienation och sociala makthierarkier gestaltas med hjälp av ett suggestivt och metaforiskt berättande. Samtidigt får Weiss genom besöken i de olika cellerna fatt i såväl den vardagliga gemenskapen som försöken att göra sig ett hem på en svår plats. Filmen inleds med följande rader: “Denna film har censurerats av Staten. Vi, som gjort denna film, har hindrats i vår yttrandefrihet. Ni, som ser filmen, ansågs kunna ta skada av vissa verklighetsdetaljer”.
Vad ska vi göra nu då?, 19 min, 1958
Filmen “Vad ska vi göra nu då” gjordes på uppdrag av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund i ett försök att med filmens hjälp undersöka och belysa sveriges ungdomars drog- och alkoholproblem. Filmens tillkomst kan betraktas mot bakgrund av att Sverige först tre år tidigare, 1955, avskaffade Brattsystemet som användes för att reglera landets alkoholförsäljning. I filmens tre parallella handlingar får vi möta Berra som dricker alkohol på verkstaden där han arbetar, Sonja som ska på fest och Hasse som bor på ungdomshem.
Bag de ens facader, 27 min, 1961
Filmen är Peter Weiss sista och består till största delen av intervjuer med boenden i de nybyggda bostadsområdena Carlsrø i Rodøvre och Milestedet i Brøndbyøster i Köpenhamn. Weiss uppmärksammar det moderna samhällets ideal i relation till form, funktion och kvalité. Berättelser om det goda moderna livet kombineras med reflektioner om ensamhet och svaghet som en konsekvens av den fysiska boendemiljön. Vid ett tillfälle i filmen kommenterar speakerrösten: “här bakom samma fasad, här ska livet levas av en samling vitt skilda människor, som frivilligt eller tvunget måste skapa ett hem.”