Om antirasism och personlig erfarenhet: konstnärssamtal med Dagmawi Yimer och Zakaria Mohamed Ali.
Följs av ett DJ-set med Hanni Kamaly

Söndagen den 9 september kl. 16:00
Skånes konstförening, Bragegatan 15, Malmö


Välkommen till konstnärssamtal med två av filmskaparna i utställningen No Country Like. Deras praxis är starkt sammanlänkade med personliga erfarenheter av migration i Italien. Genom sitt arbete med samlandet av berättelser, sina filmer och workshops i antirasism fortsätter de att kämpa för migranters rättigheter.

Det är inte en slump att denna programpunkt hålls den 9 september, möjligen en av de viktigaste valdagarna i Sveriges samtida historia och avgörande för dess framtid. Välkomna till Skånes konstförening för att lyssna på berättelserna, delta i konversationen och stanna i en stund av katarsis genom Hanni Kamalys DJ-set.


Om konstnärerna:


Dagmawi Yimer föddes och växte upp i Addis Abeba. Han lämnade landet efter 2005 efter valets oro där hundratals ungdomar dödades och blev fängslade. Efter en lång resa över den libyska öknen och Medelhavet kom han till den italienska ön Lampedusa den 30 juli 2006. I Rom, efter att ha deltagit i en video-workshop 2007, var han medskapare till filmen Il deserto e il mare (Öknen och havet) tillsammans med fem andra invandrare. Därefter var han medregissör för dokumentfilmen Come un uomo sulla terra (Som en man på jorden) producerad 2008. Han sköt dokumentären C.A.R.A. ITALIA (Kära Italien) år 2009 och Soltanto il mare (Inget annat än havet) 2011, tillsammans med ett flertal andra kortfilmer. År 2011 samordnade han det kollektiva filmprojektet Benvenuti in Italia, 2015 Asmat-Names, och år 2016 var han biträdande regissör för långfilmen “The Order of Things”. Han har producerat korta dokumentärer för nationell tv i Italien och arbetar med olika universitet, skolor och institutioner, som docent i immigration och film. För närvarande är han involverad i arbetet med att ge mindre workshops om dokumentärer till nyanlända invandrare/flyktingar.

Zakaria Mohamed Ali, om sin praktik: Jag föddes 1986 i Mogadishu och arbetade som frilansare i Somalia under inbördeskriget. Jag riskerade mitt liv flera gånger för mitt arbete, och i Mogadishu förlorade jag mina vänner och kollegor. Jag lämnade mitt hemland den 2 december 2007 och tog mig till Hargeisa, i Somaliland – från denna plats börjar min flykt, resan för att söka efter en bättre framtid (sökandet efter mening).
Jag kom till Italien via Lampedusa i augusti 2008. Under 2011 deltog jag i videoworkshopen, som hölls av Archivio delle Memorie Migranti (AMM), och jag möjliggjorde avsnittet Dadir i filmen Benvenuti in Italia. Under 2012 producerade jag den korta dokumentären To whom it may concern, som berättar, genom läsandet av min dagbok, om min återkomst till Lampedusa. Det var ett tillfälle för mig att minnas tillbaka min tid i CIE och gå på jakt efter förlorade minnen. Dokumentären valdes av som House of European History Exhibit i Europaparlamentet i Bryssel. Jag har även regisserat andra dokumentärer, som L’attesa (2012) eller Il signore di Mogadiscio (2013-2018, pågående arbete), vilket ger en röst till de överlevande i skeppsbrottet den 3 oktober 2013, många fortfarande fängslade i CIE efter tragedin som dödade 368 invandrare från Afrikas horn.
I Rom arbetar jag med AMM, samlar och sprider livshistorier och vittnesmål om migration, både muntligt och skriftligt. AMM producerar också ljud- och videodokumentärer, organiserar personliga narrativa och antrasistiska workshops för skolor med aktivt deltagande av invandrare.

Programpunkten kommer att hållas på engelska och är en del av projektet No Country Like.