What takes a hundred years to make?

Utställning och tillhörande program, 8 juni –15 juli 2018
Vernissage fredagen den 8 juni kl 18:00-21:00

Ingrepp och videoverk: Jenny Grönvall i samarbete med Kerstin Grönvall, Helena Olsson, Lina Selander Malin Pettersson Öberg.
Arkivfilmer, Filmarkivet: May 1 demonstration in Malmo, 1916, A rhapsody of two men and a city, 1946
Målningar från Skånes konstförenings arkiv

What takes a hundred years to make? är en reflektion över Skånes konstförenings historia och arkiv, en granskning av institutionen och dess möjliga framtid. När vi funderar över den långa tidsperiod som organisationen har funnits (grundad 1904), över hundra år av konstutställningar, delar vi det med historien om Malmö och de transformationer den gått igenom.

Utställningen innefattar målningar som föreningen ”ärvt” och som har legat vilande på hyllor i mörka källarutrymmen, ett urval av dokument från arkiven, slumpmässigt upphittade material med kopplingar till historiska händelser, jämsides med konstnärliga ingrepp och videoverk som bjuder in till eftertanke kring stadsplanering, utopiska drömmar och personliga erfarenheter som korsar det instutionella. Den innehåller också intervjuer med nyckelpersoner från föreningens samtida historia, diskussioner kring förändringar i konstorganisationers visioner och mål genom åren, arkivfilmer som manar till reflektion kring stadens historia och som en påminnelse om de politiska förändringar som händer idag – när ”arbetarstaden” mer och mer blir en stad definerad av gränser. När strejkrätten blir ifrågasatt och konststrukturer använder sig ett otillgängligt språk för att förmedla en samtida oro för att med en minimalistisk blick röra sig in och ut ur de liv och sammanhang de annars ignorerar.

What takes a hundred years to make? började som ett återkommande uttalande på Skånes konstförening: “Vi har mer än hundra år av historia bakom oss”. De nuvarande styrelsemedlemmarna är alla relativt nya till denna historia, något som bidrar till både fakticiteten och fantasin kopplad till den insikten. Resultatet, som utgörs av både en utställning och en rad evenemang, är lika fragmenterat som minnet självt. Ett pussel av känslor och antaganden, bitar av historia eller namn som fångat vår blick i ett ändlöst hav av namn (från styrelsemedlemmar, verksamhetsledare, konstnärer, evenemang, platser och annonser), fiktiv information skapad ur våra olika nivåer av förståelse för det svenska språket (från nästan obefintligt till infödd) och med vilken blick de personer haft som undersökt arkiven.

Tiden som vecklar ut sig i rummet och sticker ut från varje nött och tunt arkivdokument, dystra återkommande frågor som påminner om krig och länders säkerhet, personliga drömmar och ambitioner som krossats eller förverkligats av höstsalongerna och ändlösa lotterier. Vi smälter samman alla dessa storslagna och klassiska idéer med ödet och tidslinjerna från lokala konstinstitutioner och adderar viktiga frågor som behöver forma och informera framtiden: hur kan en bekämpa den kortlivade existensen och bevara det flyktiga minnet av självorganiserade konstsammanhang? Hur kan konstinstitutioner aktivt oskadliggöra sin koloniala ståndpunkt och bli sanna reflektioner av ord som ”mångfald” och ”inkluderande”, och då också bli platser för omtanke? Så till den grad där de befintliga strukturerna inom dem måste omvandlas för att skapa utrymme för de andra som kräver plats.

Den här utställningen och alla dess uttryck och programpunkter är resultat av många konversationer. Initiativet och det curatoriella arbetet bakom utställningen är gjort av Simona Dumitriu. Förutom insatsen från personer som jobbar på Skånes Konstförening (Sebastian Dahlqvist, Louise Waite), vill vi tacka för den tid och de idéer som bidragits av: Ana María Bermeo Ujueta , Laura Hatfield, Jari Malta, Janneke Schoene, Kah Bee Chow, Helena Olsson, Jenny Grönvall, Elena Tzotzi, Carl Lindh, Livia Pancu, Ramona Dima, Marte Edvarda Tidslevold.

Skånes konstförenings verksamhet presenteras med stöd av Region Skåne, Malmö Stad, Kulturrådet och ABF.

Tillbaka